Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Christmas Fair | The Sphinx | joran persson och karin mansdotter | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Alexander Ignatius Roche
painted Italian Peasant Girl in 1861-1921
Marie-Guillemine Benoist
Paris 1768-1826 was a French neoclassical, historical and genre painter. She was born in Paris, the daughter of a civil servant. Her training as an artist began in 1781 under Élisabeth Vigee Le Brun, and she entered Jacques-Louis David's atelier in 1786 along with her sister Marie-Élisabeth Laville-Leroux. The poet Charles-Albert Demoustier, who met her in 1784, was inspired by her in creating the character Émile in his work Lettres Émilie sur la mythologie (1801). In 1791 she exhibited for the first time in the Salon de Paris, displaying her mythology-inspired picture Psych faisant ses adieux sa famille. Another of her paintings of this period, L'Innocence entre la vertu et le vice, is similarly mythological and reveals her feminist interests in this picture, vice is represented by a man, although it was traditionally represented by a woman. In 1793, she married the lawyer Pierre-Vincent Benoist. Her work, reflecting the influence of Jacques-Louis David, tended increasingly toward history painting by 1795. In 1800, she exhibited Portrait d'une negresse in the Salon. Six years previously, slavery had been abolished, and this image became a symbol for women's emancipation and black people's rights. This picture was acquired by Louis XVIII for France in 1818. An important commission, for a full-length portrait of Napol on Bonaparte Premier Consul Français in this period was awarded to her in 1803. This portrait was to be sent to the city of Ghent, newly ceded to France by the Treaty of Luneville in 1801. Other honors came to her; she was awarded a Gold Medal in the Salon of 1804, and received a governmental allowance. During this time she opened an atelier for the artistic training of women. Her career was harmed by political developments, however, when her husband, the convinced royalist count Benoist, was nominated in the Conseil d'État during the post-1814 monarchy come-back called the Bourbon Restoration.
Ralph Earl
1751- 1801 Ralph Earl Galleries Ralph Earl was born in either Shrewsbury or Leicester, Massachusetts. By 1774, he was working in New Haven, Connecticut as a portrait painter. In the autumn of 1774, Earl returned to Leicester, Massachusetts to marry his cousin, Sarah Gates. A few months later, their daughter was born; however, Earl left them both with Sarah's parents and returned to New Haven. Like so many of the colonial craftsmen, Earl was self-taught, and for many years was an itinerant painter. In 1775, Earl visited Lexington and Concord, which were the sites of recent battles in the American Revolution. Together with engraver Amos Doolittle, he painted four of his most famous pictures, all battle scenes. Although his father was a colonel in the Revolutionary army, Ralph Earl himself was a Loyalist. In 1778, he left behind his wife and daughter and escaped to England by disguising himself as the servant of British army captain John Money.