Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Christmas Fair | joran persson och karin mansdotter | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
lhote
Andre Lhote (5 July 1885 -- 25 January 1962) was a French sculptor and painter of figure subjects, portraits, landscapes and still life. He was also very active and influential as a teacher and writer on art. Lhote was born in Bordeaux and learnt wood carving and sculpture from the age of 12, when his father apprenticed him to a local furniture maker to be trained as a sculptor in wood. He enrolled at the École des Beaux-Arts in Bordeaux in 1898 and studied decorative sculpture until 1904. Whilst there, he began to paint in his spare time and he left home in 1905, moving into his own studio to devote himself to painting. He was influenced by Gauguin and C??zanne and held his first one-man exhibition at the Galerie Druet in 1910, four years after he had moved to Paris. After initially working in a Fauvist style, Lhote shifted towards Cubism and joined the Section d'Or group in 1912, exhibiting at the Salon de la Section d'Or. He was alongside some of the fathers of modern art, including Gleizes, Villon, Duchamp, Metzinger, Picabia and La Fresnaye. The outbreak of the First World War interrupted his work and, after discharge from the army in 1917, he became one of the group of Cubists supported by Leonce Rosenberg. In 1918, he co-founded Nouvelle Revue Française, the art journal to which he contributed articles on art theory until 1940. Lhote taught at the Academie Notre-Dame des Champs from 1918 to 1920 and later taught at other Paris art schools including his own school, which he founded in Montparnasse in 1922. Lhote lectured extensively in France and abroad, including Belgium, England, Italy and, from the 1950s, also in Egypt and Brazil. His work was awarded with the Grand Prix National de Peinture in 1955, and the UNESCO commission for sculpture appointed Lhote president of the International Association of Painters, Engravers and Sculptors. Lhote died in Paris in 1962.
BASSANO, Jacopo
Italian High Renaissance Painter, ca.1510-1592 Jacopo Bassano (also known as Jacopo da Ponte, c. 1515 - 13 February 1592) was an Italian painter who was born and died in Bassano del Grappa near Venice, from which he adopted the name. His father Francesco Bassano the Elder was a "peasant artist" and Jacopo adopted some of his style as he created religious paintings with novel features including animals, farmhouses, and landscapes. He trained initially with his father, Francesco da Ponte the Elder, then in the studio of Bonifacio Veneziano. His mature style, however, followed the example of Titian. Having worked in Venice and other Italian towns, he established a workshop in Bassano with his four sons: Francesco the Younger (1549?C1592), Girolamo (1566?C1621), Giovanni Battista (1553?C1613), and Leandro (1557?C1622). They shared his style, and some works are difficult to attribute precisely.
Dosso Dossi
1479-1542 Italian Dosso Dossi Locations Italian painter of the Ferrarese school, whose real name was Giovanni di Niccolo de Luteri. He may have been a pupil of Lorenzo Costa, but was certainly influenced by Giorgione, Titian, and Raphael. He often collaborated with his brother Battista, a landscape painter. Dosso Dossi is first recorded in Mantua, but after 1514 he executed many decorative works for the ducal palace and churches of Ferrara, including frescoes, pictures, and cartoons for tapestries. Both his landscapes and portraits show originality and imagination. He was a friend of Ariosto, who mentions him in Orlando Furioso. His works include Circe in the Woods (Borghese Villa); The Three Ages of Man (Metropolitan Mus.); The Standard Bearer, Scene from a Legend, and Saint Lucretia (National Gall. of Art, Washington, D.C.).